karin

Jag sitter och tycker så hemskt synd om mig själv. Jag kan knappt gå pga av tån. Min näsa rinner, halsen gör ont och jag har feber. Plus att jag och Marcus sov ett par timmar förut så nu kommer vi aldrig kunna somna igen. Eller okej. Han kan. Men inte jag. Måste ligga med foten högt också. Marcus var trött redan när han kom. Han ville sova. Jag ville inte att han skulle sova. Hans enda alternativ var att vi skulle bada. Jag ville. Men orkade helt enkelt inte resa på mig. Förlåt. Men min fot tar död på mig som sagt. Jag blev ledsen. På onsdag är det vår dag. Jag hade planerat en överraskning. Men marcus går teknik och dom ska ha dans på onsdag. Man måste tydligen gå för att få betyg i dans på idrotten. Och han är ju så sportig så han kan inte skippa nått för då ryker hans MVG. Hej du. Jag var oresonlig. Överraskningen går varken att göra före eller efter tydligen. Sen tjatade han i ett halv år. Belv faktiskt riktigt våldsam. Åt rester till mat. Sällan mamma. Sen somnade vi som sagt. Missade andra avenyn så ska titta på det nu. Imorgon blir det kort dag. Sov morgon och slutar tidigare. Kan jag behöva. Skulle inte ens gott till skolan om det inte varit för exemenationen som jag för övrigt inte pluggat ett skit till. Jag tycker fortfarande synd om mig. Ledsen faktiskt. Marcus är det bästa som hänt mig. Jag tycker mest om honom i hela vida världen.
Jag längtar till jullov.